13. Gemenskaper, resurser och utmaningar

Ã…terigen befinner vi oss i ett föränderligt landskap – digitala resurser och gemenskaper pÃ¥ webben kommer och gÃ¥r. Sen finns förstÃ¥s internetarkiv och en del material kan komma upp som cachade versioner. Dessutom lägger en del aktivister upp egna webbarkiv med kopior av material som försvunnit. Ett svenskt exempel pÃ¥ arkivkopia som jag och mÃ¥nga skrivpedagoger är mycket glada för: de runt 90 av 120 varianter pÃ¥ ”Ekorrn satt i granen” som växt fram i ett kollektivt projekt pÃ¥ den numera nedlagda sajten Yttermera. Bland annat finns en programmeringsvariation som inleds:

Environment Subject (Barn, Gran, Barn, Ekorre, Tallegren, Kotte, Svans, Ben, Ljud);
Environment Aktivitet (Sitta, Skala, Höra, Ljud, Bråttom, Hoppa, Skada);
Environment Egenskap (Luden, Lång, Bråttom);
Tryout SET OF (Subject, Aktivitet, Egenskap);
Location Subject;
Mainstar, Object Subject;
Happening Aktivitet;
Barn BOOLEAN;
Begin
Location := Gran;
Mainstar := Ekorre;
Barn = FALSE;
Aktivitet := Skala;

Fortsättning på koden, se länken ovan. Kanske någon har lust att göra om till en Scratchversion?
Vad jag minns var det förresten aldrig någon som hann göra en sociala medier-variant, kanske också en kul uppgift för den som är hågad? Kanske en remix av något slag, i ett eller fler sociala media, med hjälp av något/några av alla de digitala verktyg som står till förfogande idag?

Som Alexander noterar kan mÃ¥ngfalden verktyg och resurser i sig upplevas som en utmaning. Jag tänker att det inte minst gäller ett projekt som ”The New Digital Storytelling”, med ambitionen att skapa en översikt…Sen kan det, som han antyder, ocksÃ¥ fÃ¥ kreatören in spe att bli lamslagen av alla valmöjligheter – varvid ett sätt att komma undan den typen av blockering är att utsätta sig för övningar och spel som erbjuder nÃ¥gon form av förbestämd struktur. Det första exemplet han tar upp är Matt Mordens stilövningsprojekt ”99 Ways to Tell a Story”, där Morden utifrÃ¥n en egen mikroberättelse tillämpat samma koncept som Queneau i Stilövningar.
Här kan jag inte låta bli att tillägga att båda tillhör Oulipo-rörelsen (som experimenterar mycket med olika skrivspel) samt att de flesta skrivpedagoger i Sverige referar till Queneau i första hand, kanske pga hans Stilövningar finns i en utmärkt svensk översättning. Och ja, nyss nämnda Ekorrn-satt-i-granen-stilövningar är förstås exempel på en tillämpning av samma koncept.

Dagligt skrivande av ett bestämt antal ord eller en så kallad morgonsida är ett bland skrivpedagoger lika välkänt grepp som Alexander tar upp. Varianter är att ta en bild per dag eller spela in ett videoklipp. Projekt som kan kombineras med sociala media såsom Flickr eller en blogg osv, med allt vad det innebär av möjligheter till stimulans via responsflöden…Här passar jag på att lägga en länk till en av mina kursdeltagares litterära veckobloggar – dvs hon lägger upp inlägg en gång i veckan, hennes litterära persona Ofelia kommer till tals på onsdagar. Jag ser en poäng i att regelbundenheten i projekt av denna typ inte behöver innebära dagliga inlägg, för en del projekt kan det fungera bättre att göra som Josefin!

Alltnog, som verktyg för att träna sig att skriva kort nämner Alexander såväl Twitter med sin 140-teckengräns, som genren sexordshistorier. Vad gäller sistnämnda har han en poäng när han noterar att det snäva formatet visserligen kan kännas frustrerande, men om man inte blir nöjd med resultatet så kan ändå själva övningen vara till hjälp för den som behöver hitta kärnan i sin berättelse. Fembilder-berättelser kan förstås också, som han påpekar, ses som en variation på temat. Den som gärna kombinerar olika media kan även leka med Voicethread.

Även en del spel kan fungera som skrivövningar och som Alexander noterar är somliga spel redan från början tänkta att framkalla berättelser. Bland kortspel utgör lekar som går ut på att spelarna skapar berättelser rentav en egen delgenre. Ett mer konceptuellt spel som inspirerats av Hesses roman Glaspärlespelet är Hipbone: snarare än en konkret berättelse är inriktningen här på mer övergripande idéer som det sen går att arbeta vidare med.
Till det konceptuella, fast iaf till synes mer lättillgängligt, räknar jag Enos & Schmidts samling med aforismer, upptryckta på kortleken Oblique Strategies. Over One Hundred Worthwhile Dilemmas (Alexander citerar bl a mina favoriter “Honour thy error as a hidden intention”, “Make a blank valuable by putting it in an exquisite frame”, “Imagine the piece as a set of disconnected events”) Kanske intressant att nämna i sammanhanget: att materialet ursprungligen skapades för att hjälpa musiker som kört fast i sin skapandeprocess, jfr  http://en.wikipedia.org/wiki/Oblique_Strategies

Inspirations- och idékällor för projektutvecklare

Olika projekt som finns tillgängliga på webben kan bidra till att ge en bild av vad som är möjligt. Alexander nämner projekt som det podcastbaserade biografiska StoryCorps som riktar sig till en allmän målgrupp (i USA), men även mer specifika projekt som exempelvis vänder sig till barn i San Fransisco eller det brittiska Patient Voices som samlar in såväl patienters som vårdgivares berättelser. Intressant är förstås även den samling projekt som använt sig av olika plattformer som man finner på sajten DigiTales.
Fanfictionsajten fanfiction.net är förstås också av intresse, fast på ett annat vis (där finns förresten Shadow-Falls-Raindrops-at-Twilight, ett projekt som en av mina kursdeltagare hållit på med en längre tid…)

Samlingsplatser om digitalt berättande

Allt fler som ägnar sig åt digitalt berättande delar reflektioner och rekommendationer via sociala media: bloggen Novelr utforskar storskaligt berättande i social media (närmare bestämt internetfiktion), A Storied Career diskuterar såväl analogt som digitalt berättande och Institute for the Future of Books diskuterar bl a e-boken, för att nu nämna några exempel. Även twitter används för motsvarande syften, exempelvis Storytellin. Podcastprojektet LibriVox, rymmer utöver en samling inlästa public domain-böcker även länkad kringinformation och ett diskussionsforum kring ämnet. Vidare inkluderar en del poddar som använder bloggar som publiceringsplattformer även tips på andra motsvarande poddar i sin egen blogroll (bloggläslista).
Sociala bokmärkestjänster är också till hjälp för den som söker orientera sig i det ständigt växande utbudet av resurser kring digitalt berättande. Hos tjänster som Delicious kan man exempelvis söka efter resurser på nätet utifrån taggar som ”storytelling”, ”podcasting” osv.  Dessutom finns det webbsidor som tillhandahåller guider kring digitalt berättande, 50 Ways to Tell a Story är enligt Alexander den fylligaste. Jag surfar följaktligen in på originalsidan och upptäcker, föga förvånande, ännu en variant av Queneaus stilövningskoncept! Denna gång får 50 olika digitala verktyg berätta samma historia – ett sätt att utforska vad som påverkar dess utformning mest, själva idén eller verktygen…Ett kul och effektivt sätt att utveckla mediekompetens tänker jag!

Hitta och använda digitala material

I viss mån innefattar allt digitalt berättande någon form av remixande, menar Alexander. Här finns en paradox: å ena sidan växer mängden digitalt material som finns tillgängligt på webben hela tiden, å andra sidan håller copyrightlagarna på att revideras och skärpas. Ett sätt att undvika copyrightbrott är förstås att som Alexander föreslår, använda det fria s k Common license-material som går att hitta lite varstans på nätet.
Jag tänker samtidigt att det ger fler möjligheter om man sätter sig in i copyrightlagstiftningen, vad den säger om verkshöjd osv, så man inte begränsar sig i onödan. En remix behöver inte vara ett plagiat – och utan grepp som allusion, parafras, pastisch och citat skulle såväl vår konst- som musik- och litteraturhistoria inte alls vara det den är…

Spel och digitalt berättande

Den digitala spelvärlden och sociala media kring dessa är ett sÃ¥ stort fält att The New Digital Storytelling visserligen ger nÃ¥gra tips, men i första hand rekommenderas läsarna att själva utforska och sammanställa resurser utifrÃ¥n sina egna intressen. En rekommendation som jag undrar om den inte är ett indirekt sätt att säga att spelvärlden och sociala media kring dessa är ett betydligt större fält än sociala media kring digitalt berättande – och fÃ¥r mig att fundera kring hur det i sÃ¥ fall kommer sig och vad det kan innebära.

Verktyg för att utveckla spel

Antalet verktyg blir hela tiden fler, allteftersom de nya medierna expanderar. Alexander nämner exempelvis Adobe Flash som ofta används för små spel, Scratch som lär nybörjare att skapa interaktiva media, Venation Creo som låter användarna bygga äventyrsspel, Inform 7 för interaktiv fiktion, m fl.

Kommentera